Mörksuggan är ett mycket lokalt väsen i gränstrakterna mellan
folktro och barnpedagogisk fiktion. Ingen vet hur gammal hon är. Kanske
är hon äldre än skogen hon lever i men alltid i närheten av människornas
boningar. Många har sett en hastig skymt av henne, oftast utan att veta
vad de såg. Hon dyker upp i kanten av synfältet, i ögonvrån. Innan
man hinner focusera blicken är hon borta. Skrämmande outgrundlig och sällsam.
Människans länk till kosmos
Mest berömd utanför de lokala gärdsgårdsstörarna har Mörksuggan
blivit genom konstnären Verner Molin (1907-80) från Rättviksbyn Västberg.
För honom representerar Mörksuggan inte folktrons skräckgestalt utan
de lika svårdefinierade som påtagliga krafter, som finns mellan människan
och hennes trådar till naturen och hennes inre och yttre kosmos. På de
flesta av hans målningar och grafiska blad från ett långt konstnärsliv
förekommer Mörksuggan i olika skepnader.
Verner Molin och vännen Birger Eriksson tog 1955 initiativet till
ett museum för modern konst i Rättvik genom att instifta Mörksuggefonden.
För att få in medel till denna skapade Birger den geniala Mörksuggesouveniren
efter Molins visualiseringar. Rättviks konsthall i Rättviks Kulturhus
såg dagens ljus 1983 och här inryms Mörksuggesamlingarna, Molins
konstverk och hans vänkrets. Mörksuggans ande vilar över hela
kulturhuset och hon finns som skulptur på taket. Ibland försvinner hon
från sin höga utsiktspunkt och dyker upp lika gåtfullt i de mest märkliga
sammanhang. Då upprör hon sinnena i samhället igen. Mörksuggan är
outgrundlig och hennes väg gåtfull. Det finns till och med en hemlig
sammanslutning som kallar sig Mörksuggans Vänner och hon har också fått
ge namn åt den nattliga träffpunkten för publik och deltagare under Rättvik
Folklore Festival i slutet på juli.
Dagens Mörksugga är beskyddande
En sak är klar. Dagens Mörksugga har andra kvaliteter än den
tidigare. Den som har en ruggad Mörksugga i sitt hem behöver aldrig
vara rädd för mörkrets makter. Dem äter den lilla beskyddaren upp.
Hon förekommer som souvenir, som örhänge, upptryckt på tyg som
resulterat i slipsar, förkläden och kuddvar.
Sid Jansson
